måndag 10 maj 2010

Living next door to Alice.........



Hej!

Hoppas helgen varit bra.

Här har Jag köpt lite smånejlikor och satt i den
fina kannan som jag vann hos Bodil.

Vi fick besök i går.
Ja det var länge sedan nu.
Alice hade inte varit hit sedan Vi gifte oss.
Alltså 10 år.
Men Vi har pratats vid när vi träffats och
på telefonen.
Alice och Hennes Man har en speciell plats i Mitt Hjärta!
Och då kan man säga också.....
Att det är Tack Vare Dem! som Mitt Hjärta slår.

Om Vi börjar från början........

Jag har bott grannar med
Alice och Hennes Man Bernth.
I 20 år faktiskt.
Jag var 20 år när Vi flyttade in som granne hos dem.
Aldrig bott i hus.
På landet också.
Livrädd för råttor.
Mörkrädd.
Åskrädd.
Panna som rökte in.
Brunn som sinade.
Ja listan kan göras hur lång som helst.....

Alice blev som en x-tra Mamma.
Hon och Bernth fanns alltid där när Jag ringde.
Ropade....
Skrek....
Så kom de rusande.

Så var det då den där natten.
Jag hade haft Mammor hemma för Vi skulle ha julgrans plundring för
Våra Barn i byns skola och vi var några stycken som
hjälptes åt med det varje år och i år hade Vi samlats hemma hos oss.
Denna kväll avslutades med att....
Takkronan ovanför ett bord i rummet.
Bara helt plötsligt brakade rak ner i golvet.
Pang och Brak!

Vi tyckte alla att det var konstigt men....
jag tog reda på skärvorna så klockan tickade på.
(med facit i hand så var det meningen att jag
skulle stanna inne och ta reda på den)

Vi hade eldat i braskaminen för ute var det...-29 grader.
Klockan var efter 12 på natten och Jag såg på vovven att
Han gärna ville ta en liten promenad och visst Jag behövde
luft kännde Jag.
Satte på Mej skoteroverall och rejäl mössa och vantar.

Ut i natten......
Går stigen genom vår hage och Rory..Vovven.
För världens spratt springer som en galning bakom Mej och rakt in i mitt ben.
AJ!
Jag faller i den djupa snön och konstaterar att mitt knä är Ur led!
Jag kommer ingenstans.......
Ont,ont....
Kallt....
Rory blir galen han ska vara uppe på Mej.
Han sliter och far fram.
Så Jag slår Honom faktiskt med kopplet så han skriker.
Jag skriker...HJÄLP!!!!!
Mörkt.Kalllt och Jag börjar hacka tänder.
Börjar ana att Jag nog kommer att frysa ihjäl här ute.
Sen börjar värmen komma......
Jag fryser inte så mycket längre.
Säger till Rory......SKALL! Skäll Då Dumma Hund.
Men Han bara tittar på Mej.
Så detta är slutet tänker Jag.
Att frysa ihjäl.
Min dåvarande Man och döttrar sover i det varma huset.
Ingen hör Mej.......

DÅ Plötsligt.....
Dyker Bernth upp!
Jag trodde Ja Jag minns inte riktigt.
Jag var nog ganska illa där an.
Men Alice och Bernths Vovve Ahli.
Hade blivit orolig och vaknat och gnällt.
Och Alice hade sagt direkt.
-Det är väl inget med Anette.
Hon måste nog ha lite Modersinstinkt när det gäller Mej.
Så De gick upp ur sina sängar och tittade ut och hörde..
Mej!!!!!
Så blev det Ambulans!!!!!
Jag var nära den gången........
Nerkyld och skadad.
Läkaren sa -Du hade tur Anette Du har inte klarat Dej länge ute i den här kylan.
Hur tackar Man sådana som räddat ens liv????
Det finns inte Ord!
Men Jag tror De förstår!
Jag är glad och lycklig att fått bo grannar med dem.
Och så glad Jag blev när deras Dotter Yvonne ringde i lördags.
Yvonne och Jag är "goa" väninnor och hennes döttrar och
Mina Döttrar har kommit bra överens genom åren.
Vi har haft mycket roligt tillsammans.

-Vi tänkte komma och hälsa på Dej Mamma och Jag....
Såååå Kul!

Så Jag dukade på altanen i solen i går.
Eftersom nu har Vi börjat flytta ut där lite smått....
Så altanen får bli veckans Vårtecken i Utmaningen
Hos Viveca...
Flera Vårtecken HÄR!


Solen värmde gott och Vi hade mysigt....


Härligt!
Vem hade trott detta för inte alls länge sedan?
När snön var upp på halva fönstren.


Kvällen avslutades med Biljard.

Alice vann!!!!!!
Alice barnbarn Marie kom förbi en sväng också.
Kallade henne Marie (Montazami)
Varför????ja säg de ;)

Yvonne tittar på.....

En Trevlig Söndags eftermiddag!
Tack Goa Vänner för besöket!

~~:*:~~:*:~~

I dag har Vi mulet.
Men......
Inte skrämmer det Golfaren i huset.
Han var uppe tidigt.....
Det gäller att träna vet Ni...
Det är hans första tävling på torsdag!!!!!

Jag väntar på Dotter Anna och Linnéa!
Vi ska ha Mysdag i dag!!!!!!

~~:*:~~

Trevlig Måndag!





10 kommentarer:

Vit som snö sa...

Vilken historia, jag får gåshud, kan gott förstå att er relation är något alldeles extra!
Så fint med blommorna i din vunna kanna! Jag har en likadan, tycker dom är så söta!
Ha en fin dag! Kram Cilla

Carina sa...

Tänk vad som kan hända...

Våren gör framsteg!
Här känns det som om våren har tagit paus...kalla vindar, ingen sol men däremot regn...
Hoppas på bättring!
Kramen.

Susanne sa...

Hej min vän!! Vilken skyddsängel..Så glad jag är att dom kom annars hade ju jag aldrig fått lära känna dig och det är jag så glad att jag har..Livet är bra konstigt! Såg ditt härliga inlägg med barnbarnet i går så goa ni är där :)
Kanske du kan lära mig att göra runda små köttbullar för det är jag allra sämst på ;)
Denna dag är bara min..Tanken hos dig Kram Susanne

Yvonne L sa...

Men vilka underbara grannar och vilken tur du hade! Fint att ni fortfarande har kontakt även om det var ett tag sen ni sågs.

Smilla sa...

Inte illa att ha en egen Alice att bo bredvid ;)
En underbar sann historia skönt att det sluta lyckligt.
kram

Bodil sa...

Det var en kuslig berättelse!!! Tur att det slutade lyckligt.
Och visst är det underbart att träffa sådana riktigt goda vänner.
Och så måste jag säga att kannan är jättefin i ditt kök. Så kul att se att den avänds!!
Kram från Bodil

Patricia sa...

Jodu, här har det kommit ner frön i backen, sen återstår att se vad som kommer upp...kanske bara ogräs.. ha ha.

Med Rozzi är det bra, fast hon är inne i sin anfalls-tid just nu och på väg ur löpet, men det går bra.. =)

Mitt hår, jo det är ju ganska långt, fast jag nyligen klippte av ca 20 cm...det var lite väl långt.. ha ha

Men vilken otäck historia du berättar, vilken tur de hittade dig där i snön...hugaligen!

Må så gott!
Kram Patricia

Susanne sa...

Jag kikar in igen ,,bara för att önska er en godnatt.Massa kramar från Fare familjen

Snäckskalsdalen. sa...

Vilken tur du hade och vilken tur att hundarna hörde varandra. Tänk så det kan bli!
Vilket gulligt par, sådna fina människor är guld värda. Alice ser så rar ut!
Vilket uterum ni har. Generösa ytor!
Härligt!
Agneta kram

Grön Iris sa...

Men vilken historia, vilken tur med så bra grannar. Det verkar vara jätte bra att ha hund också som kan känna fara i sikte.

Altanen såg riktigt inbjudande ut och vårig. Här har det varit brrrr väder i tre dagar minst...

Hoppas ni hade en härlig mysdag,

kram Linda